Lust for life?
Just är jag lite sur över att min mamma reagerar med ilska över att jag har stängt dörren till mitt rum. Vad hände med att man som femtonåring vill ha ett privatliv, få lyssna på hög musik, dansa runt eller sitta med skissblocket utan att alla i ens familj ska kunna gå ut och in ur rummet eller förbi det var femte minut för att ''kolla vad du har för dig''. Eller vad hände med att man bara stänger en dörr för att få vara i fred ibland?
Jag vill inte vara i blickfånget hela tiden, jag trivs väldigt bra med att bara vara med mig själv och ingen annan, men det är lite svårt då det alltid är någon här hemma. Jag är inte osocial som jag har fått höra många gånger, jag har bara andra åsikter om vad min kvalitetstid ska bestå utav.
Nu ska jag äta en apelsin.
